Det finns en hund som kom till oss i vintras. Hon är svart och lite vit och har en rosa fläck på nosen som jag alltid pussar på. Då blundar hon lite och vilar öronen bakåt. Hon kramas nästan jämt och gillar trycka sig nära intill. När hon var alldeles ny och liten brukade hon snutta på mina fingrar. Nu när hon sover i min säng så lägger hon nosen mot min hand. Ibland blir hon tokig. Då röjer hon och busar hon och viftar på hela stjärten. Och det bästa hon vet är att jaga sädesärlor. Hon är ruskigt snabb. Då och då funderar hon över något och då tittar hon på mig och lägger huvudet på sned. Sen blir hon ohyggligt stött när hon inte får sin vilja igenom. Då går hon till någon annan och kramas en stund. Men ger man henne leverpastej så förlåter hon allt.