Det finaste med att jobba i förskola och skola är att få vara med om alla de relationer som byggs upp. Barnen är det bästa jag vet. Att få kontakt. Att få närhet. Förståelse. Förtroende.


Jag favoriserar inte barn. Aldrig. Alla barn berör, allihopa, lika värdefulla. Men det finns vissa barn som kryper in under skinnet på en. De sluter sina små händer runt ens hjärta och kramar om. Hårt.

När oroliga, slutna och otrygga själar söker sig till ens famn. Söker tröst. Söker omtanke och omsorg. Då stannar tillvaron upp en stund - och kvar finns bara jag och det enskilda barnet. Att sedan få se det barnet våga uppsöka andra famnar. Att få se det barnet närma sig leken och gemenskapen. Att få se delaktighet och tilltro växa. Det är underbart.

  Att få uppleva utveckling.