Lika lätt som att somna när man är trött, lika svårt är det att somna när man är pigg.

  Logiskt?


Jag ligger här, klarvaken klockan halv fem på morgonen, och tänker på då jag för någon månad sedan däckade helt livlös i sängen klockan tio på kvällarna. Då sömn var det vackraste i världen.

Och här ligger jag nu, rastlös i sinnet med upp-och-ner-vänd dygnsrytm, och funderar på hur det känns att vara trött. Jag har visst glömt.


  Men trots allt. Är det inte därför sommarlov finns till?