Jag tycker om staden när den lyser.

Klockan är inte kväll ännu men vintertiden har gjort Sverige mörkt. I väntan på att disken ska börja diska sig själv sitter jag här och kikar ut över grannhusen. Tio miljoner lampor lyser i fönstren tvärsöver. Det ser varmt och trevligt ut.

En inrotad lantnolla som jag tycker ibland det känns skrämmande att bo i centrum. Jag kommer troligen aldrig  bli någon riktig storstadsbrutta, men när staden tindrar såhär härligt trivs jag som allra bäst. Jag ser med glädje fram emot mysiga vinterdagar (inomhus), då adventsljusstakar och julstjärnor stämningsfullt glimmar i grannfönstren.


På tal om ljus...

Novemberljus är tillbaka i Linköping. Fina ljusinstallationer har satts upp längs en promenadslinga i innerstan. Detta är något jag går miste om i år, nu när jag flyttat därifrån. Kanske, om möjligt, hinner jag promenera denna sträcka när jag åker tillbaka till Linköping någon helg. Hoppas kan man ju alltid.


  Jag fascineras av ljus.

  Ljus är vackert.


En ljus stad är en trygg stad.